I Pedagogiska Magasinet fanns nyligen en artikel om företaget Human Dynamics som säljer kompetensutveckling till lärare och som funnits i Sverige sedan 1987. Enligt deras lära (skapad av amerikanen Sandra Seagal) styrs människor av tre komponenter, fysisk, mental och emotionell, och en av dessa utgör en persons ”kärna”. Enligt dem själva är dessa tre ”mer grundläggande än ålder, ras, kultur eller kön. De kan till och med identifieras hos spädbarn och deras existens kan bekräftas vetenskapligt”. Vidare sägs deras teorier bygga på omfattande forskning men artikelförfattaren kan inte hitta den i någon forskningsdatabas. Human Dynamics företrädares försvar för den icke-existerande forskningen är tämligen goddag yxskaft:
– Det beror ju på vad man menar med vetenskaplig forskning. Det har länge funnits olika syn på vad som är vetenskaplig forskning. Det finns de som inte godkänner kvalitativt inriktad forskning – som fenomenologiska, hermeneutiska eller narrativa studier – utan enbart sådan som är utförd i den mer kvantitativa positivistiska forskningstraditionen
Enligt artikeln är denna mänskliga typologi en form av raslära som sägs vara viktigare än kultur och i ett kurshäfte står det att:
Om det var så att kulturen skapade grundmönstren skulle man förvänta sig att de många människor med asiatisk bakgrund som under generationer har assimilerats i västerländska kulturer, genom att exempelvis ha adopterats i späd ålder, skulle uppvisa mera av de specifika egenskaper som karaktäriserar den emotionellt centrerade majoriteten i deras adoptivkulturer. Vi har emellertid observerat att så inte är fallet.
Human Dynamics har också ett system med certifikat för sina lärare, precis som man kan bli certifierat andemedium på Ramsbergsgården.
Se även forumtråd om Human Dynamics.
Eftersom Human Dynamics har funnits i Sverige i mer än 20 år och cirka 20 000 pedagoger utbildats i och använder sina kunskaper i Human Dynamics, kan man tycka att det borde finnas ett större intresse från den svenska forskarvärlden för att vetenskapligt utvärdera och studera på vilket sätt alla dessa pedagoger har använt sina kunskaper och vad det har fått för konsekvenser för förståelsen av barns olika lärprocesser och därmed för undervisningen.
I artikeln pekas på att inte kunskapen är vetenskapligt belagd och att den ursprungliga avhandlingen som Human Dynamics baseras på inte finns tillgänglig. Den skrevs i början av 1980-talet vid International College Los Angeles som lades ner 1986. Däremot finns idag några avhandlingar, gjorda i USA, samt svenska uppsatser (på C- och D-nivå) om effekterna av Human Dynamics inom sjukvård, förskola och skola.
För mig är det märkligt att några högstadielärare efter mindre än två dagars utbildning uttalar sig så kategoriskt och negativt om Human Dynamics som framgår av artikeln. Jag undrar om inte kritiken mer handlar om att lärarna känt sig överkörda av sin skolledning, när de inte själva fick välja sin egen fortbildning.
Anne-Christine Hornborg har efter sin kritik av Human Dynamics erbjudits att kostnadsfritt få delta i en kurs för att få en djupare kunskap, men hon tackade nej. Det står henne självfallet fritt, men kritiska synpunkter väcker onekligen större respekt om de baseras på insikter i det som kritiseras.
I artikeln hänvisas till ”Boken om Human Dynamics”, och med hjälp av en del lösryckta citat försöker artikelförfattaren beskriva vad Human Dynamics är. Tyvärr blir en del av dem missvisande vilket givetvis inte är så bra. För den som vill veta mer vill jag därför hänvisa till http://www.humandynamics.se, en hemsida som ger information och hänvisningar till ytterligare litteratur och forskningsrapporter.